Hallå, lever ni?
Ni säger ju att hela Sverige ska leva, men jag börjar undra.
Under veckan har jag kastat ut lite frågeställningar, och sammantaget fått två kommentarer på sidan.
Två?
En från en anställd, den andra från organisationens vice ordförande.
Inga mejl, inga telefonsamtal, ingenting annat.
Bara tyst.
Jag vill inte på något vis vara gnällig, men i en medievärld där kommunikations- och marknadsföringskompetens är viktigare än någonsin framstår det som lite märkligt. Särskilt med tanke på vilken stor organisation ”Hela Sverige” faktiskt är.
Finessen med internet och det gigantiska område som lite svepande kallas sociala medier är just dialog. Det erbjuder fantastiska möjligheter, men kräver likafullt kunskap och engagemang.
Den som startar ett konto på twitter eller öppnar en sida på Facebook blir inte med automatik en hejare på sociala medier.
För det krävs mer.
Dialog, samtal, uthållighet.
En bloggsida finns inte för att man ska skriva rakt ut i tomma luften, hålla föredrag och ”få ut sitt budskap”. Den ska vara levande, annars blir det meningslöst.
En blogg måste marknadsföras. För det finns massor med knep.
Inte heller tidigare har det varit någon livlig dialog här.
På något vis måste jag utgå från att ett antal människor dagligen läser det som skrivs här. Hur många har jag ingen aning om.
Vill ni att landsbygden villkor ska synas och diskuteras i media?
Vill ni ha en aktiv dialog?
Vill ni att regionalpolitiken ska diskuteras i årets valrörelse?
Vill ni debattera postens fortsatta nerdragningar?
Jag tror att nästan alla svara ”ja” på samtliga frågor, så då blir min fråga lika enkel som självklar:
Vad väntar ni på?
PS
Det kan ju också vara så att nästan ingen läser det som skrivs i bloggen. Vad säger det i så fall om engagemanget för ”Hela Sverige ska leva”?
Jag bara undrar.
DS
