För ett tag sedan anordnades Omställning Sveriges andra partnerskapsmöte (internationellt utbyte finansierat genom Grundtvig) i Tyskland i en liten by som heter Wilhelmsaue som ligger nära Letschin och ca 70 km öster om Berlin nära den polska gränsen. Här kan du se några bilder på huset. Andre, ägare av gården och mycket trevlig, har byggt stället själv av återvinningsbart material och jag upplevde en mysig och lugn atmosfär där vi bodde.
Jag och Jan Forsmark från Omställning Sverige fick äran att resa till Wilhelmsaue och delta på mötet som denna gång var inriktad på att gå djupare i arbetet kring vad vi vill göra samt lära känna varandra. Inledningsvis kände vi att det var viktigt att tillsammans fundera över ofta återkommande ord och dess betydelse, exempelvis ”transformation”. Vad betyder ordet transformation egentligen? ”Hållbarhet”, ”lärande”, ”död/återfödelse”, ”kollektivt medvetande”, ”uppvaknande”, ”inre kärna” var några svar. Förvirring och en aning frustration började sprida sig i gruppen då vi insåg att tiden var ute och vi endast hade gått igenom 3 ord av ca. 50, ”vad gav detta egentligen” undrar någon. En vis person i gruppen säger ”detta är ju fantastiskt, vi har lyckas synliggöra våra olika sätt att tolka begrepp, detta har ju funnits under ytan hela tiden men nu har vi lyckats plocka fram det”. Det är ju så sant tycker jag, vi ser på saker ur olika perspektiv – behöver vi sträva efter likheter, övertyga för att se på saker på samma sätt? Eller kan målet vara att utforska olikheter och lära sig att förhålla sig till olikheterna och sedan plocka det man själv tycker kan bidra till att vidga ens eget perspektiv? I vårt fall blev det mer så, vi kom aldrig fram till en gemensam bild, utan snarare utforskade olika perspektiv och vi fick nöja oss med det denna gång för mer hann vi inte.
Vi fortsatte dagen med ”dynamic facilitation”, som går ut på att mötas i grupp för att diskutera ”alla de sakerna vi inte visste om att vi behövde prata om”. Vi utgick från 4 rubriker ”information”, ”issue reframing”, ”suggestions”, ”solutions”. Regeln var att låta personen prata tills han/hon kände sig klar samt att det var viktigt att ämnet relaterade till gruppen och det arbete vi gör. Från Omställning Sveriges sida lyfte Janne fram vikten av att ta fram en pedagogisk verktygslåda, testa och utvärdera den samt ”hur inspirerar vi till förändring?”.
Dag 2 fortsatte vi med att bygga en sweat lodge tillsammans. På kvällen hade vi bestämt att vi skulle uppleva detta för att stärka gruppkänslan men också för att försöka skifta fokus från huvudet till kroppen. Om du inte känner till sweat lodge så är det typ en bastu i mörker, uppbyggd av pinnar med mängder av filtar som hänger över den som isolering. Stenarna värms upp utanför sweat lodgen några timmar innan det hela började och under själva ceremonin tar man in några stenar åt gången för att successivt öka värmen. Ritualer är en del av ceremoni – det handlar om att berätta vad man vill släppa taget om, vad man vill ska komma in i ens liv, vad man uppskattar samt att värdesätta närvarandet i nuet. Allt flöt på bra, vi hjälptes alla åt för att förbereda kvällen och ceremonin, mycket fysisk aktivitet (bära ved och vatten) och sång. Vi hade hört att det skulle bli varmt i sweat lodgen, riktigt varmt. Jag och Deirdre från Irland började bli smått oroliga för detta, framförallt efter att ha druckit ett antal liter vatten innan och vi fick veta att vi skulle sitta still i sweat lodgen och svettas rejält i ca 2-4 timmar……utan att gå på toaletten!!! Det var nog mitt största bekymmer. Nåväl, vi satt igång och ganska snabbt insåg jag att mina fötter var kalla (fastän att stenarna kom in en efter en), snart blev även mina ben kalla….hm…detta är inte vad jag förväntade mig tänkte jag. När de sista stenarna lades på plats kändes det hyffsat bekvämt men långt ifrån varmt!!! Efter ett tag började någon att sjunga och det hela slutade med att vi alla satt där halvkalla och uttryckte diverse läten/sång/ljud vilket utifrån sett kan tyckas mycket komiskt och det var det. Ett som är säkert är att denna ceremoni definitivt stärkte gruppsammanhållningen och vi hade kul men något revolutionerande skifte i medvetande fick jag dock inte uppleva, vad jag vet i alla fall, men kul var det och jag tror det var det som var meningen i slutändan! 
Det sista jag vill dela med mig om som vi gjorde under detta möte var en konstellationsövning. Andre som ägde stället jobbar med konstellationsarbete och erbjöd sig att göra en övning med oss. En definition av konstellationsarbete är att det är en metod för att få klarhet eller reda ut relationer och situationer i livet och att hitta flödet. Med intuitionens hjälp och ett antal roller som ”pedagogisk verktygslåda”, ”kärngrupp”, ”externgrupp”, ”deltagare”, ”mål”, ”framtiden”, ”moder jord” försökte vi reflektera under processens gång för att hitta balansen och positionerna i gruppen som kändes bra. Några reflektioner från övningen var att målet inte behövdes (vårt projekt är ju i och för sig mer processinriktad än resultatinriktad), den pedagogiska verktygslådan ville ha en stark koppling till deltagarna, framtiden och naturen. Vad kan det lära oss? Jag tycker konstellationsarbetet vad en mycket bra metod för att stärka gruppsammanhållning och skapa riktning men även i syfte att stärka gruppens tillit till intuitionen och känslan.
Jag tycker nog att vi lyckades åstadkomma det vi sagt att vi skulle göra. Några sessioner var tunga, många åsikter och spretande perspektiv men i slutändan visst vi i alla fall vad nästa steg skulle bli. Så nästa möte blir på Irland om 2 veckor och kommer fokusera på att utforska vår insida, kopplingen hjärtat/sinnet, varandet i nuet, energiarbete med mera. Vi vill göra ytterligare försök att skifta fokus från sinnet till intuitionen/hjärtat och känslan. Jag ser fram emot att höra varför det är viktigt för de andra att skifta fokus från sinnet till intuitionen/hjärtat och jag kommer definitivt skriva om det i mitt nästa inlägg.
Till nästa gång, ha det gott!
