Jag känner mig filosofiskt lagd idag. Här kommer därför några enkla tankar. Inget revolutionerande eller omstörtande. Bara några enkla tankar.
Jag bor på landet (förvånad – någon). Det är helt underbart. Något annat vill eller kan jag inte tänka mig. Mitt i verkligheten, följer naturens andetag. Just nu med natthimlar så vackra att jag tappar andan. Universum är helt nära. Inget finns mellan mig och resten av universum. Inget avstånd, annat än det jag själv skapar inom mig. Skapar utifrån mina egna erfarenheter, kunskaper och referensramar.
Flummigt? Låt mig exemplifiera:
För mig är det inte långt att skjutsa mina barn in till samhället. Till vänner och aktiviteter. Men för någon som bor i samhället kan avståndet ut till mig vara mycket långt. Nästan oöverstigligt. Logiskt sett borde det röra sig om exakt samma sträcka.
Annat exempel. Avståndet till löparskorna växer i direkt proportion till avståndet till förra löparrundan, vädret och latmaskens aktivitetsnivå…
Jag har ett urklipp på min anslagstavla som jag gillar:
Life begins at the end of your comfort zone
Det är precis så. När vi gör något utöver det nödvändigaste. När vi stiger ur vår bekvämlighetszon. För oss själva. För någon annan. Det är då vi lever. Det är då vi vidgar våra referensramar och krymper vårt mentala avstånd. Till oss själva. Till andra. Till det oändligt nära universum.
Välkommen ut ur bekvämlighetszonen.
Allt Gott
Pia
