Jag har väntat ett tag. Tänkte att demokrati ju måste få ta lite tid. Men inser nu att det inte kommer att bli några politiska uppvaktningar eller budkavlar. Det är skillnaden mellan positiva och negativa nyheter och mellan att vara entusiastiskt på hugget eller en surfis.
I alla inlandskommuner runt om där jag bor är det hög medelålder och kvinnounderskott. Jag tror faktiskt att det ser likadant ut i många landsbygdskommuner. Hur det därför kommer sig att inte sisådär 100 kommunalråd sätter lite sprätt på sig själva och tjänstemännen, när de ser en Sifo-undersökning som visar att unga kvinnor vill flytta ut till landsbygden, ja, det fattar jag inte. Själv skulle jag bjuda in till en tankesmedja fort som fasen och agera. Lägenheter finns ju, arbeten kanske tjejerna kan ta med sig. Och om inte kanske de kan ta mitt.
Få politiska beslut i världen skulle förändra förutsättningarna så mycket på så kort tid som om 100 unga tjejer satte sig på bussen för att flytta in till en glesbygdskommun. Ofta har de dessutom barn med sig, eller tänker skaffa.
Samma gäller för omställningsarbetet till ett mer hållbart samhälle. Förutom att inflyttningen i sig skulle skapa en formidabel omställning så visar samma Sifo-undersökning att tjejerna vill odla och leva mer i samklang med djur och natur.
För de kommuner som är beredda att förflytta sig ut ur komfortzonen finns en gigantisk möjlighet om ni börjar satsa på unga tjejer. Hejdlöst!
Gör upp en plan för hur ni ska möta deras drömmar, skriv lite projektplaner så att ni får lite extra resurser och sätt er på bussen och åk till Stockholm och Göteborg och skapa kontakter. Små landsbygdskommuner har något som de stora inte har – närhet till medborgarna. Ni kan därför med lite vilja vara himla snabbfotade och kvicka. Dessutom kan ni göra det viktigaste som finns för unga kvinnor. Se dem!
