En arbetsseger måste man nog ändå kalla det genombrott som vi fått när det gäller våra nationella rekommendationer för vindkraftsåterbäringen. Det som också kallas bygdepeng. Vi har hållit workshops, suttit på möten, harvat på med avtalsförslag och när vi äntligen kom fram till skarpt läge och formulerade att byarna som finns nära en vindkraftssnurra bör få återbäring, med belopp och allt, så började det vina runt i systemen. Var det här bra nog? Kunde Energimyndigheten skriva si eller så? Var verkligen alla organisationer med?
Men den gedigna processen att få med exploatörer, projektörer, kommunrepresentanter, expertis, intresseorganisationer, byautvecklare med flera gav till sist resultat.
Jag tänker faktiskt att när rekommendationerna var klara och det återstod att göra verkstad, blev några lite rädda. Andra blev förstås glada!
Svensk vindkraftsförening, som representerar branschen, har vikt stora delar av sin tidning ”Svensk vindkraft” nr 5, 2011 för att berätta om våra nationella rekommendationer för bygdeåterbäring. Toppen!
Vi har äntligen börjat segla i medvind. Och om vi nu fortsätter harva på ett tag till och sprider informationen om vindkraftsåterbäring så kommer det att bli praxis inom några år. Låt oss stanna upp, njuta och vara lite stolta. För vilken annan organisation än Hela Sverige ska leva, skulle ha kunnat dra det här projektet i hamn?
