Lite brydd blir jag allt när jag står bakom scenen vid SVT:s morgonsoffa och byter några ord med Thomas Idergaard, politisk kommentator och före detta muf:ordförande.
Det är inte åsikterna som förvånar, utan insikten att han inte vet vad Hela Sverige ska leva är för något. Han kommer ihåg kampanjen, men sedan blandar han ihop oss med Glesbygdsverket, som inte länge finns. Och just det trodde han alltså om Hela Sverige ska leva – att vi inte längre fanns.
Jag tror dess värre att han är sinnebilden för vårt problem. Vet att Thomas är oerhört intresserad av politik och dessutom är han i grunden Skelleftebo. Slutsatsen är att vi behöver bli mer synliga, för syns man inte så finns man inte. Men utmaningen för oss är att göra det med hedern i behåll. För chansen att bräcka Schymans penningbränning är liten. Och här kan man ju inte låta bli att citera den gamla vänsterledaren C H Hermansson. ”Nån jävla ordning ska det vara i ett parti.” Det gäller nog också för vår organisation om Hela Sverige ska leva.
Du har så rätt Inez. Hela Sverige ska leva måste synas mera. Men då får inte organisationen vara så utslätat korrekt och tandlös som det är idag. Mindre med armbrytning, knätofts och näverlurar och mera utspel i “känsliga” politiska frågor som berör. Till exempel att landsbygden borde få hälften kvar av de intäkter som genereras och att pengarna används så att grundläggande infrastruktur och samhällsservice finns och fungerar. Läste i tidningen ATL att kommerskollegium släppt en rapport där de redovisar att exporten av skogsråvaror drog in 23 miljarder netto till Sverige under första kvartalet 2010. Det blir drygt 7 miljarder i månaden! Sedan tillkommer alla intäkter från övrig råvaru- och energiproduktion. Och vad får vi tillbaka? Nada. Sådana fakta måste lyftas fram och konfronteras med politikerna.