Idag har vi stått vid Almedalen och pratat med folk. Det är svårt att bli sedd i det vimmel av människor som flanerar runt. Själv värjer jag mig för alla flygblad, tidningar och kassar som delas ut. Inser att det skulle handla om kilovis av papper och bråte att släpa runt på i annat fall. Och den insikten gör förstås att jag förstår att andra gör likadant när det närmar sig våra flygblad. Men vi har något som få kan konkurrera med. Armbryterskan Heidi Andersson och hennes bror Torbjörn lockar folk att stanna upp, lyssna och bryta arm Och när det stannar upp står de framför flera roll up’s från Hela Sverige ska leva och våra medlemsorganisationer, där den gemensamma nämnaren är ”All utveckling är lokal, även den globala”
Egentligen behöver man inte fattar mer än så. Det räcker! För vill man ha demokrati måste man börja lokalt, jämställdheten börjar i köket. Och har man fattat det – förstår man säkert också att de som bor i städerna behöver mat och energi – för att överleva.
Och har den insikten väl ramlat ner så är det väl enkelt att förstå att vi mår bra att varandra. Eller mer precist, utan landsbygden dör resten.
