Det finns många orsaker till att unga lämnar landsbygden. Jag tänker förstås på händelsen i Bjästa där ett helt samhälle stötte ut våldtäktsoffret och hyllade gärningsmannen. Kyrkan stod i första ledet. Det här är ett otäckt och förhoppningsvis udda exempel. Men kvinnor på landsbygden har svårt att bryta gamla mönster där männen jobbar, jagar och kör skoter medan kvinnan sköter hemmet och väldigt ofta har ett lågavlönat jobb i den offentliga sektorn. Vill man något mer är det nästan bara att flytta som återstår. Visst finns det käcka exempel på unga kvinnor som startar företag, blir framgångsrika och bryter mönstret. Men de är inte så många.
Peter Waara som är professor i sociologi, har inriktat sig på att studera unga agerar i tonåren. Waara har frågat sig varför samhällsstrukturen stöter ut unga tjejer. Hans slutsats är att det handlar om en inlärt förhållningssätt som präglas av föräldrarnas klasstillhörighet och inställning till utbildning. De som flyttar gör det i övre tonåren, då när de börjar gymnasiet. Waara har kommit fram till att tjejer mer söker en livsstil än killarna. De vill istället ha arbete och utbildning i närhet till hemmet.
De unga är inte heller särskilt engagerade i bygdearbetet. Det är gruppen medelålders och pensionärer som driver utvecklingsarbetet. Vad händer när de inte längre orkar? Dör landsbygden då?
