Glesbygden lever i huvudsak av småföretag, det vet vi. Dessutom vet vi också att företagen är beroende av den lokala servicen. I glesbygd är det verkligen lite si och så med den servicen. Bredbanden fungerar ibland, posten ibland, bensinmackar finns på få orter osv. Det senaste larmrapporterna som kommer är att många glesbygdsbor är oroade över om de får behålla sin fasta telefoni. Jag blir inte ett dugg förvånad om den försvinner.
Företagarnas vd Anna-Stina Nordmark Nilsson säger att glesbygdsfrågan är helt bortsopad från den politiska agendan. Det har hon också rätt i. Företagarna har också gjort en undersökning som visar hur viktig de anser att den sociala servisen är. Men en ska har de glömt i undersökningen, de tar upp post,bredband och bensinmackar men inte skolor. Vad gör glesbygden utan barnen och ungdomarna. Vad gör företagarna. Ofta har vi så snäva perspektiv, var och en tänker på sitt. Jo, vill vill rädda bensinmacken men skolan bryr vi oss inte i.
Denna trångsynthet är farlig.
