Hej!
Vem är jag? Jag heter Fanny och är väl en typiskt ungdom i Sverige, som bestämde sig för att börja studera efter gymnasiet, lite i ren panik sökte jag till alla utbildningar som fanns, men jag hade bestämt mig för att komma långt ifrån mitt hem det bara gick, som är i Boden, Norrbottens län. Jag kom in på en del utbildningar men fastnade för en utbildning som heter Förpackningsdesign, därefter fick jag ju leta reda på en karta och kolla upp Sunne. Jahapp tänkte jag, då är det bara packa väskorna och dra.
Nu är jag här, och har bott här sedan sommaren 2008. Jag är idag 20 år gammal, känns lite skumt att jag sitter här och skriver, på en blogg, på Hela Sverige Ska Levas hemsida, vem hade kunnat ana det? Vad mer kan jag berätta om mig själv, jag sysslar mycket med grafiskt form och design speciellt i projekt vi har på skolan.
Värmen sprider sig i min lilla studentlya som ligger precis bredvid den stora arenan där Landsbygdsriksdagen kommer hålla hus. Solen skiner och det droppar från taket, riktig skön vår känsla i kroppen.
I morse så var jag duktig och klev upp och drog i väg till hälsokällan, som är ett litet gym här i Sunne. Det var bland dom första sakerna jag upptäckte här i Sunne, träningen. Det gör att man håller sig sysselsatt. Ibland så är det inte den roligaste staden att befinna sig i som ungdom, om man ska vara helt ärlig. Det är väl det små städer kämpar med, att få behålla ungdomarna. Men samtidigt så är det en väldigt mysig stad, man kan fokusera på det som är viktigt, det är en stad som välkomnar en och det finns små söta affärer där man kan få tag på det mesta, ett litet Ica, som har en jätte rolig skylt som det verkligen skriker småstad om ”Bra, Brett, Billigt” med en Tecknad gubbe som ska föreställa ägaren av Ica. Ibland när man går hem efter gymmet eller från affären på kvällarna så kör raggarna sina vanliga raggar rundor, man hör dom komma dunkandes med sina epor och ibland så samlas dom på en parkering där det finns två korv kioskar, där kan dom stå i flera timmar.
På söndagarna så hör man alltid kyrkklockorna slå och klinga över hela staden, då är det fullt med bilar till kyrkan, det är också en sak som jag känner är väldigt betryggande. Det är helt tyst i hela Sunne, knappt en bil, människor är ute och promenerar med varandra, man tar det lugnt, man vet att folk är i kyrkan, det är ett lugn som bara kan infinna sig i mindre städer.
Ja, ibland som fattig student så finns det inte mycket att göra här i Sunne, men det är ett tryggt ställe att vara på, och när man väl börjar upptäcka fördelarna med att bo här så är det inte så farligt, man kan åka & bowla, sätta sig på pizzerian nedanför Ica, ta en vacker promenad och njuta, dra en sväng på den lokala second hand affären eller kolla in i antikaffären. Sätta sig och plugga på det fina nya biblioteket. Sedan har ju faktiskt Sunne en till pärla, Brobygrafiska, som är skolan jag går på, här finns det massor av talangfulla elever och skolan har mycket bra kontakter med en massa inspirerande människor som ibland håller föreläsningar om kvällarna. Jag har bara två veckor kvar i Sunne för sedan kommer jag flytta hem igen, då kommer jag att ha praktik på formsmedjan i Boden, borta bra men hemma bäst, det är ett uttryck jag aldrig tyckte var sant när jag var ung, men att flytta bort får en också att sakna sitt hem, så även fast Sunne är en väldigt vacker stad, så är det Boden som är bäst för mig. Men jag har ett år kvar så jag kommer tillbaka i Augusti, jag vet att jag kommer sakna Sunne.
Här på bloggen kommer jag att berätta om vad som händer här i Sunne, vad som händer med Landsbygdsriksdagen och om personerna som arbetar med det. Jag har också varit med och jobbat här på hemsidan med Landsbygdsriksdagens hemsida, så det är så jag har fått äran att få skriva på den här bloggen.
