Jag är landsbygdsbo av födsel och ohejdad vana förutom en kort sejour i staden. Jag är född och uppväxt bland kor och hästar och lärde mig sitta på hästryggen innan jag lärde mig cykla. Jag är även uppväxt med entreprenörskap och företagande där mångsysselsättningen var en förutsättning för överlevnad. Jag känner att den cirkeln nu börjar slutas när man åter på landsbygden går från att vara ensidig producent till att som det heter idag satsa på diversifiering inom jord och skogsbruk. Detta förutom de enorma enheter som krävs för att skapa lönsamhet inom traditionellt storjordbruk.
En förutsättning för att vi ska få landsbygden att fortsätta leva och utvecklas är att vi får behålla service på landsbygden annars klarar inte de av att bo och verka som ska producera våra livsmedelsråvaror. När jag såg hur dessa villkor ständigt försämrades och jag på grund av mitt andra företag som konsult för projektverksamhet halkade in på landsbygdsutvecklingen tändes min kämpaglöd och mitt engagemang. Sedan 2001 har jag sysslat med landsbygdsutveckling inom Svartådalens bygdeutveckling (läs mer www.svartadalen.nu ). Jag och min man driver ett jord och skogsbruk med produktion av ekologiskt KRAV godkänt nöt och lammkött i nordöstra hörnet av Svartådalen på gränsen mellan Västmanland och Dalarna. Vi samarbetar med 5 andra gårdar i Gröna Hagars Kött och säljer köttlådor och charkprodukter direkt till kund ( läs mer www.gronahagarskott.se).
När jag blev tillfrågad om att vara med och blogga funderade jag på vad jag skulle skriva om och nu när jag sitter här och skriver känner att jag att det är så mycket att jag har svårt att veta var jag ska börja.
Bara idag har jag hunnit med att vara på länsstyrelsen i ett samrådsmöte om våra stora viktiga Natura 2000 område Nötmyran som är en av områdets rikedomar men som kräver stort engagemang och diplomati mellan markägare och myndigheter. Vi diskuterade bl.a den byråkrati som följer med att markägarna ska göra skötselåtgärder på dessa områden. Det borde i rimlighetens namn vara en uppgift för dem som bestämmer att områdena ska skyddas och inte läggas på markägaren. Tänk om det kunde förenklas och tiden från markägaren läggas på skötseln och pengarna från myndigheten på åtgärder istället!
Det finns många sådana frågor att fundera över men nu ska jag ut och se till fåren och lammningarna
